Att vara anhörig

OBS! ENDAST FÖR NÄRSTÅENDE!

När en närstående drabbas av bröstcancer förändras livet på ett ögonblick. Som anhörig kastas man rakt in i en verklighet man varken bett om
eller förberetts för. Plötsligt förväntas man vara allt på samma gång: den som fångar upp när marken rämnar, den som lyssnar när rädslan tar
över, den som håller ihop familjen och kommunicerar med omvärlden. En fallskärm, samtalsterapeut och projektledare i ett – utan utbildning
och utan manual.
Medan den som är sjuk slungas genom vården i raketfart, försöker vi anhöriga hänga med så gott det går. Känslan? Som att trampa efter
på sparkcykel i full fart. När min fru insjuknade i bröstcancer var jag 38 år, pappa till en 2-åring och mitt i planeringen av vårt bröllop.
Livet var på väg åt ett håll – och på en sekund tog det en helt annan riktning. I dag, många år senare, vill jag tala om just den resan: om chocken, om ångesten, om de tusen frågorna som ingen riktigt kunde besvara. Och om något jag önskar att någon hade berättat för oss redan från början: cancerbaksmällan – den oförutsedda, ofta tysta fasen när allt ska vara över, men långt ifrån känns som det.

Tid Måndag 27 april, kl. 18.00 – 20.00
Plats BCF Amazona, Kammakargatan 47
Föreläsaren  Peder Sundström
Anmälan

 

Denna sida uppdaterades senast: 2025-12-26