Beskedet bröstcancer utlöser ofta mycket starka känslor och du kan vara säker på att du kommer att gå in i olika faser och olika känslostämningar. Många beskriver beskedet som en direkt livskris.

Det är högst individuellt hur vi hanterar en sådan situation. Vissa har stort behov av att prata med många, andra vill hålla det mer för sig själv. Vissa börjar reflektera över sin livssituation och vill förändra sitt liv, medan andra finner kraft i att fortsätta sitt liv precis som det är med full fart. Oavsett hur du reagerar ska du respektera det och finna din väg att gå vidare.

Du kan behöva extra mycket tid att diskutera dina tankar och känslor med någon och kanske sådant som du hört och läst om. Dels för att hantera oron och dels för att skaffa sig information som ger hopp. Läkaren har ofta inte så mycket tid, men det finns många andra att prata med:

• En stödperson hos oss på Amazona
• Din kontaktsjuksköterska på det bröstcentrum där du behandlas
• Kuratorn på bröstcentrum
• Kurator på rehabiliteringscentrum
• Du hittar även bra webbsidor där du kan fråga en läkare på nätet. Titta under rubriken ”Länkar”.

Att pendla mellan hopp och förtvivlan. I början beskriver många det som ett chocktillstånd, medan många andra pendlar också mellan chock och lättnad. En lättnad att cancern hittats och att den inte hunnit växa sig större än den är som sedan slår över i rädsla och chock. Under denna tid kan det vara svårt att ta till sig information och att komma ihåg vad läkaren sagt. Be läkaren repetera om det behövs. De är skyldiga att förklara så att du förstår.

Skriv ner dina frågor före läkarbesöket och ta gärna med en nära vän eller anhörig som kan hjälpa dig att få rätsida på all information.

Kris = plötslig vändning. Ett psykiskt kristillstånd kan man sägas befinna sig i då man råkat in i en sådan livssituation att ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte räcker till för att man ska förstå och psykiskt bemästra den aktuella situationen.

(Johan Cullberg, Kris och utveckling, 2003)

 

 

 

 

 

Vanliga reaktioner. Efter en tid kan det komma faser av oro, ilska, rädsla, ångest, trötthet, frustration, maktlöshet och förvirring. Känslorna är många och avlöser varandra. Samtidigt är det mycket information, ett nytt språk och en helt ny situation att sätta sig in i. Det kan liknas vid ett nytt landskap som man ska navigera i utan karta och man kan känna sig både vilsen, osäker och förvirrad.

Efter en tid lär du dig hantera situationen och du skapar dig en egen karta över det nya landskapet där du kan bli mer handlingskraftig. Du kommer att inse att du har oanade krafter.

Under behandlingstiden. Det är mycket man behöver sätta sig in i under själva behandlingstiden och ofta mobiliserar man mycket kraft för att ta sig igenom den. Det är en ny situation att vara i patientrollen, man har viss bundenhet till sjukhuset, ibland tar tröttheten över, tidvis kan man få kroppsliga besvär. Det kan vara jobbigt att ta omgivningens reaktioner. Och det uppstår ofta frågor hur man ska leva och arbeta. Det tar mycket energi och det är ofta inte förrän efter behandlingen är klar som du på allvar kan börja bearbeta din sjukdom, alla frågor den har rivit upp och den nya situation den har satt dig i.

Efter behandlingstiden. När väl behandlingen är över kan du behöva ha tid för dig själv. Det är ofta då som verklig bearbetning kan börja ske. Hitintills har du varit stark för att sätta dig in i många olika frågeställningar, förstå din situation och gå igenom behandlingsprogrammet. Nu kommer bearbetning och reflektioner. Många har då ett stort behov av att läsa och förstå så mycket som möjligt om sjukdomen och prata med vänner. I detta läge är det ofta så att omgivningen tycker att det är ”över” och det kan vara svårt att hitta någon som orkar lyssna.

Vi rekommenderar alla att söka upp någon typ av rehabilitering för att få hjälp med att komma tillbaka till det ”vanliga” livet alternativt finna en ”nyorientering” i sin vardag. För att hitta en bra livskvalitet är det viktigt att acceptera sin situation och att hitta sin väg att gå vidare. Välj något som passar dig. Prata med kuratorn på ditt sjukhus och läs mer under rubriken Rehabilitering.

Om oron kvarstår. Om du fortsätter att känna dig dämpad och orolig lång tid efter behandlingen är avslutad, trots att allt ser bra ut – sök hjälp! Det finns så mycket fin hjälp att få och du är värd att få den hjälpen. Vänd dig till:

• En stödperson hos oss på Amazona
• Ett rehabiliteringscenter – remiss krävs från din behandlande läkare
• Din behandlande läkare eller sjuksköterska på bröstcentrum som remitterar dig till en kurator, psykolog eller terapeut
• Din husläkare, om du har en bra sådan.

Vill du läsa mer om olika reaktioner och hur du kan hantera dem läs här: 1177.se

Källa: Bröstcancerföreningen Amazona och föredrag ”Att stärka kropp och själ” , Psykosociala teamet Radiumhemmet.

 

Denna sida uppdaterades senast: 2022-04-07