Framtidens bröstcancervård

Försämringar i bröstcancervården av Regionalt Cancercentrum (RCC)

Den senaste tiden har media uppmärksammat försämringarna inom bröstcancervården i Stockholm. Detta har gjorts genom artiklar i Dagens Nyheter, SVT nyhetssändningar och SR nyhetssändningar. Länkar till medias artiklar och intervjuer finns här nedan:

  • DN – Bröstcancer befaras missas med ny organisation. Länk
  • SR-P4 – Bröstcancer var god dröj. Intervjun finns 38 minuter in på programmet och slutar efter 46:30 minuter. Länk till inspelningen
  • SR-P4 Bröstcancer var god dröj. Kort artikel. Länk
  • SVT – Det är illa, väldigt illa. Länk
  • DN – Cancerpatienter får inte träffa läkare. Länk.

Kan landstingspolitikerna i Stockholm fortsatt ha förtroende för en RCC-ledning som så uppenbart försämrat villkoren för en av Stockholms största cancergrupper? Jag anser att det nu ska redovisas hur många kvinnoliv man är beredd att offra. Detta är ju bara en i raden av de försämringar som RCC åstadkommit för bröstcancervården i Stockholm. De talar om patienten i fokus men aldrig någonsin tidigare har patienten varit så långt ute i periferin som den blivit genom RCC:s försorg.

Vi förväntar oss att RCC-ledning och landstingspolitikerna i Stockholm tar ansvar för den uppkomna situationen. Det är RCC och inte sjukhusen som har stängt fungerande bröstmottagningar trots mängder med protester, vädjanden och varningar. Politikerna har blint litat på RCC beträffande cancervården och inte tagit in några andra intryck.

RCC-ledning bör be Stockholms bröstcancerkvinnor om ursäkt för ett misslyckat projekt som nu innebär en senareläggning av bröstcancerupptäckten. Effekten av det är en dyrare vård och en massa onödigt lidande för alldeles för många patienter. Projektet som lett omorganisationen har missat att göra nödvändiga konsekvensanalyser och den viktiga dialogen med patientrepresentanter samt dialogen med den medicinska professionen har lyst med sin frånvaro. Hela projektet har drivits med ensidiga diktat från RCC.

Jag har varit med länge och under många år drivit ett aktivt påverkansarbete för kvinnor med bröstcancer i Stockholm. Jag har dock aldrig tidigare i mitt liv som patientrepresentant mött så mycket nonchalans och ett så enormt dåligt hanterat projekt som detta. Om förändringar ska genomföras bör man ha med sig både professionen och patienterna. Annars är projekten tyvärr dömda att misslyckas. Några viktiga saker att ta i beaktande när man läser dessa artiklar är följande:

Det öppnade inte tre nya bröstcentra i Stockholm i januari 2016. Falsk information som lämnats från RCC. Karolinskas  bröstcentrum blir klart 2018, SÖS 2017. Det nya som inträffade år 2016 var att St. Göran får ge onkologiska behandlingar. Tidigare hade de endast kirurgi.

RCC skyller nuvarande situation på sjukhusen trots att de själva har initierat och drivit den här förändringen. Sjukhusen har fått detta som en pålaga från RCC som de ej kunnat påverka. De enda som gynnats av den här omorganisationen är RCC själva som nu har byggt en gigantisk organisation samt för de sjukhus som haft vårdpersonal anställd på RCC. Dessa sjukhus har fått en omotiverat stor andel av bröstcancervolymen från RCC. Volymer som inte överensstämmer med någon statistik. För vården på golvet och för patienterna har detta inte lett till något positivt. Dialog och konsekvensanalyser har saknats. Projektet har drivits med ensidiga diktat från RCC.

RCC:s lösning på resursproblem i vården har varit att rationalisera bort patienterna. Detta har gjort genom att RCC:

  • Stängt väl fungerande bröstmottagningar långt innan nya bröstcentra är etablerade och i drift
  • Glesat ut screeningintervallet för yngre kvinnor utan stöd från forskning
  • Tagit bort uppföljningsbesök hos läkare för kvinnor med en bröstcancerdiagnos och ersatt med ett telefonsamtal från sjuksköterska eller ett brev hem till patienten
  • Skriver ut alla kvinnor med en bröstcancerdiagnos till screening, utan stöd i forskningen. Tidigare alltid klinisk mammografi för denna högriskgrupp.
  • Kösituationen idag är 2 veckors väntan vid misstänkt bröstcancer, 4 veckor för knölpatienter och 4-8 månader för patienter med en tidigare bröstcancerdiagnos som behöver årlig uppföljning med mammografi.

RCC har från start talat om ”One-stop-shop” för bröstcancerpatienter. Något som aldrig har efterfrågats av patienter. 98 % av de kvinnor som söker för en förändring har inte bröstcancer och ska inte till något cancercentrum. Dessa patienter bör som tidigare utredas utanför sjukhusen. Väldigt mycket billigare att dessa utredningar görs där än på våra sjukhus. Cancervård är högspecialiserad vård och ska endast ta hand om de patienter där bröstcancer konstaterats.

RCC har jag självmant döpt om till Regional Cancer Cirkus där Stockholms skattebetalare och kvinnor med bröstcancer får stå för notan. RCC i Stockholm skulle inte behövts. Den rollen borde Karolinska Sjukhuset och Karolinska Institutet haft. Ursprungligen försökte RCC även att få bort Karolinska som en aktör inom bröstcancervården. Det slutade med en extremt liten resurstilldelning till Karolinska, trots att de flesta bröstcancerpatienter finns i norra Storstockholm. Dessutom är det ju inom universitetssjukhuset som nästan all forskning görs. När det gäller second opinion vid bröstcancer har Karolinska den största volymen. Dvs. patienter från resten av Sverige väljer i första hand Karolinska för att få en andra bedömning.

Det är skrämmande att RCC även lyckats få igenom en delning av den onkologiska kliniken. Risken för fallissemang är uppenbar. Hur forskning ska kunna bedrivas på dessa tre små center är inte genomtänkt. Hanteringen av kvinnor med spridd bröstcancer är åsidosatt i hela arbetet och det är den patientgruppen som är i allra största behov av sjukvårdens resurser. Endast universitetssjukhuset har en väl utbyggd forskning. Hur finansiering ska lösas för övriga center finns inte planerat.

Om detta arbete får fortsätta så riskeras hela cancervården i Sverige. Det är inte en värdig cancervård som RCC skapar. En jämlik cancervård ska vara en lika bra vård för alla.

Det är min förhoppning att man snarast tillsätter resurser utanför dessa tre bröstcentra för att lösa problemen med diagnostiken som RCC skapat samt att man tillskjuter resurser till privata vårdgivare som får ta hand om alla de patienter som RCC har rationaliserat bort. Åtminstone ska dessa resurser finnas tillgängliga tills dess att alla tre bröstcentra är färdiga år 2018. Vi har skrivit ett antal brev både till RCC och till ansvariga landstingspolitiker under flera års tid och vädjat att man väntar med nedläggning tills man har en fungerande verksamhet på andra ställen. Cancerpatienter behöver få träffa en onkolog även efter avslutad behandling. Primärvården är inte uppbyggd på ett sådant sätt att de kan ta hand om det.

Cancerrehabilitering är nästa område som RCC nu försöker ändra. Detta är ytterligare ett område där dialog med patientrepresentanter saknats.  RCC har t.o.m. sparkat en patientrepresentant från BCF Amazona som inte levt upp till RCC:s förväntningar (på att vara tillräckligt medgörlig). Detta trots att denna patientrepresentant har en stor och gedigen kompetens inom området. Resurser har tagits från Karolinska för att kunna etablera ett nytt rehabiliteringscenter.  Effekten av RCC:s åtgärder är på grund av detta att även de svårast sjuka patienterna nu blir utan stöd och hjälp från cancervården i Stockholm.

Hur långt är man beredd att rasera cancervården?  Hur långt är man beredd att gå för att skydda enstaka politiker och landstingstjänstemän inom RCC för alla begångna misstag?

Vem kan ge en rimlig och logisk förklaring till orsakerna bakom detta? Det var inte det här vi förväntade oss när vi inom bröstcancerföreningarna startade upp arbetet med en nationell cancerstrategi för framtiden. BRO (Bröstcancerföreningarnas RiksOrganisaton) fanns med som enda patientrepresentant i utredningen tillsammans med Kjell Asplund.

Maria Wiklund Karlsson
Ordf. Bröstcancerföreningen Amazona
www.amazona.se
Tel: 0734-38 70 41

Denna sida uppdaterades senast: 2017-01-02