Sekundär rekonstruktion
Vid en sen (sekundär) rekonstruktion kan man använda sig av:
- Protes
- Protes + lambå
- Expanderteknik
- Expanderteknik + lambå
- Egen vävnad
Lambå betyder att man tar en hudflik från t.ex. ryggen och använder som ”behållare” för protesen. Man kan även använda sig av en muskel och vävnad från ryggen och på så vis bygga upp ett nytt bröst. En annan teknik som används är att använda hud och fettvävnad från magen. Vilken av dessa metoder som används beror på olika faktorer. En enkel sekundär rekonstruktion med protes görs ofta när patienten har friska, ej strålskadade mjukdelar och när patienten samtycker till bröstrekonstruktion med främmande material.
En rekonstruktion med kroppsegen vävnad görs t.ex. när patienten har en ovilja att acceptera främmande material i kroppen, har en strålskadad hud eller när det har blivit komplikationer av en koksaltprotes (kapselbildning.)
Allt fler kvinnor föredrar diep, eller någon annan metod som använder kroppsegen vävnad, snarare än protes - om de får välja. Resultatet blir mycket naturtroget. Men framför allt slipper kvinnorna känslan av att brösten består av främmande, dött material.
Eftersom diep-bröstet består av levande vävnad förändras också storleken på detta bröst lika mycket som på det andra, "riktiga" bröstet vid en eventuell viktförändring eller när kvinnan åldras. Ett protesbröst, däremot, ser alltid likadant ut. Oavsett vad som händer med kroppen i övrigt.
|